Fast egentligen är det inte så mycket nytt. Jag sitter fortfarande i min gröna morgonrock och slappar framför datorn. Åh, vad det är skönt att såsa när man är ledig. Vädret inbjuder inte direkt till några långpromenader. I går föll ett vitt pudertäcke över omgivningarna och gav en föraning om vinter. Vinter... Det har jag inte upplevt p åmånga år. Jag tror inte att min minsta tjej någonsin upplevt dagar i pulkabackarna som min stora tjej gjort. Det är andra vintern i rad som pulkan inte ens har åkt fram ur sina gömmor. Visst är det väl lite skrämmande?
Idag har tjejerna och jag pillat med pärlor. Min stora tjej har gjort en klockarmband med pärlor, lilla E har gjort ett halsband till mamma och ett armband till sig. De är så goa och älskar verkligen att pyssla, jag med för den delen.
Jag tror fortfarande att Rosa är dräktig, imorgon är det tre veckor sedan hon var på parning så det borde gå att se. Jag tycker att tuttisarna blivit rosa och större, tidigare har jag aldrig lagt märke till dem men nu ser man dem. Inte för att de är så stora men de syns och de är rosa. Tänk att Zingo och Fisen skall bli morföräldrar?? Häftiga tanke!! Zingo tror jag inte lyckats charma sin date tillräckligt, det borde också synas nu snart tycker jag och hennes tuttisar är knappt märkbara, man får leta ordentligt för att hitta dem och de är vita. Egentligen tycker jag att det hade varit smart att ha två kullar samtidigt för då kunde kattbebisarna bytt mamma vid behov och om något skulle toka till sig så har man en annan amma intill, fast det får man ju inte hoppas att det gör. I mitten av mars kommer jag att ta lite "mammaledigt" med andra ord. Ja, det skall bli mysigt med små kattbebbar igen!!
Idag skall vi fira en sen julafton med in äldsta syster, hennes barn och barnbarn. De sistnämnda är bara ett halvår gamla och helt underbara... Ett tvillingpar som är supergoa. Detta skall bli kul så nu får jag väl knyta av mig den gröna, goa morronrocken och studsa in i duschen... Igår kväll var jag och Lennie på teater, det var kul för det är så sällan vi kommer iväg p ånågot alldeles själva. Detta skall vi nog se till att få göra åtminstonde varannan månad. Kanske inte på en fredag för jag var sååå trött och kämpade innan pausen för att håll aögonen öppna trots att det var en fars...
Grattis Susanne för din utmärkelse!! Kramis på dig, din blogg är sååå fin!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack ja visst blev jag jätte glad! Saknar dig tycker det är trist att vägen imellan är för lång..men vi syns snart hoppas jag..Ida är inte mycke för pyssel men kanske det kommer med tiden.Hon vill bara spela teater så vem vet kanske ny svensk stjärna..ha ha ..Kram till dig.."Hjördis"
SvaraRadera