The King has left the building...

...å det känns märkligt... Ja, det är så att en vän till min lillasyster var på jakt efter en vuxen innekatt och av någon konstig anledning så nämnde hon det för min syster. Hon tänkte då på mig och de våndor jag har haft med min älskade Kingston. Han har länge varit irriterad över de andra katterna här hemma eftersom han har stått högst i rang. Han har domderat och satt sig i respekt hos dem och det har varit lite krisigt här hemma stundtals. Alla i familjen skall ju trivas, så även katterna och eftersom de egentligen inte är flockdjur har det ofta resulterat i vita tussar på golven som spår efter en catfight. Men, men... det är ju inte helt lätt det här... Ellinor tycker det är helt fruktansvärt och har varit jätteledsen här framåt kvällen, det var ju hennes alldeles egna lilla katt. Själv tycker jag det är ofantligt tomt. Han var ju den som talade om när det var dags att fylla på maten, den som satt utanför dörrarna då de var stängda och ljudligt protesterade mot denna oförrätt. Man stänger väl inte en dörr för honom, Kungen?

Ja, ja... De skall prova i två veckor och se hur det fungerar hemma hos dem och vi får se här med. Kanske kommer det bli lite lugnare i den kvarvarande flocken och kanske blir det lite lugnare även för kattbebisarna när de kommer. Jag tog lite kort på honom idag i alla fall. Älskade gubben fyller två år den 20:e februari så jag måste ju ha en bild på honom. Hans nya hem har två barn som är jämngamla med mina egna och de verkade så överförtjusta över att Kingston skulle få följa med dem hem. När jag ringde upp ikväll så verkade han både ha ätit och kurrat. Uppdraget för stunden verkade vara att hitta favoritplatsen att vila på. Han verkade vara väldigt intresserad av människorna i familjen och hade följt dem runt för att slippa vara ensam. Hoppas nu att det kommer gå fortsatt lika bra. Han förtjänar verkligen sin plats i solen denna gosekillen. Jag har fått löfte om att få låna honom för utställning för jag vill gärna se att han först och främst blir Europa Premier, sedan gärna lite högre titel. De röda raggisarna ser man inte alltför ofta och denna killen är verkligen en perfekt representant för sin ras.

Familjen fortsatte sedan denna underbara lördag med underbart vinterväder med att göra absolut ingenting. Jag tog ett sista stryk med vit färg över det nya skrivbordet så imorgon skall det ställas på plats. Det blev så totalt superbra i vitt och passar så bra med bilden i mitt huvud av Evelyns rum. Jag har funderat på vad jag skall måla härnäst. Jag har i alla fall tre saker på gång som jag vill måla vitt och det är vitrinskåpet i köket, väggvitrinet i Evelyns rum och lite småpryttlar. Jag känner att det riktigt killar i målarnerven.. Eller är det "kladdnerven" som gör sig påmind *ler*?

Näpps, nu skall jag smyga ner i min säng and call it a day. Ha't gott!!