Inte långt...

...men kort... Jaaa? Ett inlägg behöver ju inte vara så himla långt väl? Idag slogs spiken i kistan och jag fick mitt "straff" för att jag valt fel man... Dömd till år av avbetalningar och elände.... Ja, det är ett långt värre straff än bara sitta i finkan eller i hemmet med en fotbojja... Dessutom så var man ju offret redan från början... Nä, fy fasen va jag är less på detta nu.. Hur ska man någonsin kunna våga tro på att nåt ska bli bättre när man är på väg in i mörkret i tunneln? Ingen ljusning någonstans... Men det blir nog bättre... Sen... Kanske... :(

Alla hjärtans dag idag... Saknar min nya kärlek, behöver honom hos mig så det gör ont ända in i själen... Men hur ska jag nånsin kunna tro att vi har en framtid ihop? Inte nu längre... Exxets kvarlevor kommer dröja sig kvar i mitt liv länge, länge... Eller ja, jag kan inte skylla någon egentligen, det är bara mina dumma val och mina korkade beslut som jag får stå till svars för... Ändock var min nya kärlek underbar nog så han stod och väntade på mig länge, länge medans jag var på möte - och han gjorde det som en överraskning!! Gud vad glad jag blev när jag fick se hans fantastiska, underbara leende och de där ögonen som jag är så underbart glad i? Fyyy, jag är kär ända ner i tåspetsarna men som det känns just nu - helt i onödan... Vi har inte en chans... :(

Tjejer - GÅ vid första slaget!!!